torsdag, november 19, 2009

21 år

Helt ofattbart när man tänker på det. 21 år skulle Linnéa ha blivit idag. 21 år. Saknar henne otroligt mycket. Undrar vad hon hade gjort idag om hon hade levt? Frustrerad, ledsen, arg och besviken på att jag inte fick veta, inte fick uppleva och inte fick dela det livet med henne. Men mitt i all frustration, längtan och saknad känner jag stor tacksamhet till min familj och mina vänner. Vilken välsignelse från himlen att få ha en fantastisk familj med så mycket kärlek och att få ha alldeles underbara vänner. Glädjen över att få träffa familjen, att få vara den man är, att vara älskad, att veta att familj och vänner alltid finns där är ovärderlig! Känner också tacksamhet att jag fick vara storasyster till Linnéa i 15 år. Hon berikade mitt liv. Svårt med sorgen men tiden jag fick med henne vill jag aldrig vara utan. Glädjen och sorgen, hand i hand, hela livet.

5 kommentarer:

CorneliaS sa...

Kram

niina karhu sa...

underbara vän! är det verkligen så många år sen det hände. känns som om det var igår, glömmer inte berättelsen jag fick höra om olyckan... blir riktigt berörd av dina ord du skriver om henne och om din saknad och frustation.
hör gärna av dig om du är i jönköping något. kram kram tiiger

Anonym sa...

Så härligt att läsa Elena! Vi delar glädje och sorg, vilket är en underbar gåva från den Evige! Kramar från mamma

Anonym sa...

Så himla sorgligt.. :( beklagar..

Men ni verkar ha en så underbar familj osv!

Jag kan inte säga att jag "kände" Linnea så bra, men en gång i skolan (på haga) så pratade vi, och hon berättade en "hemlis" till mig, och även om hon är borta så kommer jag alltid att bevara den hemligheten!

Har viljat gå till hennes grav, men inte vågat , om någon kommer och ser mig och undrar såklart "vad jag gör däR" osv..

Elena sa...

Självklart får du gå till graven. Ingen som tycker att det är konstigt. Kram på dig vem du än är!